Under språkresan till Spanien flöt nytta och nöje ofta samman, eftersom studier och upplevelser gick hand i hand. På förmiddagarna följdes gruppen åt tillsammans med sina två spanskalärare, Ulrica och Mattias, och besökte vackra arkitektoniska verk, många designade av den kända arkitekten Antoni Gaudí. Först av dessa besöktes Casa Batllo, ett färgglatt hus med artonhundratals Mosaic och målningar på väggarna, därefter Palau de la Música Catalana, och till sist Parc de la Ciutadella där folk blåste gigantiska såpbubblor och man kunde köpa färskpressad apelsinjuice. På eftermiddagen gick många till stranden i La Barceloneta, och köpte egen middag och souvenirer då det fanns fritid. Dagen därpå besökte halva gruppen Gaudís stenhus Casa Milá med sina vågiga detaljer och sin hänförande utsikt från taket, respektive Sagrada Família – hans snart klara, majestätiska kyrka – samt Museu Nacional D'art de Catalunya som delvis var avstängd på grund av en stor övning med en mekanisk fågel inför ett privatevent, som Minervaeleverna dessvärre inte var inbjudna till.

Dagarna var snabbt över, men eftersom man gjorde så mycket kändes det som att dagarna flöt in i varandra. ”Var det i morse eller igår vi var på tapasstället?” – Ja, det var frågan. Eleverna fick vid ett tillfälle beställa tapas, dvs. spanska smårätter, tillsammans med Mattias, där var och en fick i uppgift att beställa en specifik maträtt av servitören, på spanska. Det uppstod många fler tillfällen där spanskan man teoretiskt lärt sig om äntligen kunde användas i praktiken, som ex. vid toanöd i ett stort shoppingcenter, vid prisprutandet av en snöglob i en souvenirshop och vid beställningen av pizza på en lokal pizzeria. 

Resan var lärorik och ingav känslan av att spanskan är mer än grammatiska regler och inlärt vokabulär – vi gjorde oss förstådda och vi förstod. I början kunde man känna sig lite som en AI chatbot som lärt sig inprogrammerade svar till specifika fraser, men ju mer man pratade med invånarna i deras vardagliga sammanhang desto naturligare kändes språket, även om det inte alltid var 100% korrekt. Det var värdefullt.

Ett par elever frågades vad de uppskattat mest med resan, respektive tyckt varit jobbigast. Här är svaren:

Emma

Hiss - Det fina vädret och sällskapet! Det var roligt att göra saker tillsammans och det fina sällskapet gjorde mycket.

Diss - Jag åt något dåligt, och vi lyckades aldrig få i gång de röda cyklarna. (Det fanns elcyklar som man kunde hyra för att ta sig fram snabbare i staden.)

Felicia

Hiss - Alla upplevelser vi hunnit göra på så kort tid, och minnen vi fått.

Diss - Allt promenerade, jag har haft så ont i fötterna. Det gick lite snabbt så man hann inte riktigt med när vi kollade grejer.

Axel

Hiss - Allt har varit bra.

Diss - Förutom att jag brände mig.